Släkten är bäst

I söndags träffade vi vår underbara hundsläkt, som vissa vår familj kallar för Jalessaklubben. Det är ett riktigt härligt gäng och otroligt nog var vi 10 whippetar och fem mattar/hussar som var i Kalmarsundsparkens hundrastgård och sen gick vi en runda i vid Lillviken och Stensö.

Det var en mäktig syn så klart. De är alla så lika med sina svarta nosar och ljusa huvuden, men ändå så egna. Hur söta som helst hela högen. Katten som vi träffade på vid bryggorna i Lillviken var inte lika förtjust i att bli utskälld.Vi hade tur som höll oss kvar på promenadbryggan. Vad gjorde den stackarn där? Det är ju vanligtvis en kattfri sträcka, enligt min erfarenhet.

Det är kul att tänka på hur lika de är, Jalessa-hundarna alltså. En verklig fördel med att bo så nära varandra, är att kunna ses lite då och då och upptäcka de olika individerna. Det är jättetrevligt också så klart! Jag är också extra intresserad av och kolla i whippet-breed-archive och att se hur de whippetar som är på instagram och facebook är släkt med varandra. Och covid har faktiskt gjort att att det mesta jag upplever med hundarna faktiskt är digitalt, utom våra fantastiska hundrundor. Vi har inte åkt på utställning, whippet race (bara en gång) eller lure coursing. Det kommer, det kommer intalar jag mig själv. Tillsvidare är jag väldigt tacksam för hundrundorna. Tillbaka till likheter med mera.

Elton och Zoie (som är syskon) låter exakt lika med sina goa morr-sjung-snack och de är rätt tuffa till sättet och orädda båda två. Dessutom vill de ju båda nästan alltid somna på en kudde eller två.Att de överhuvudtaget skäller kommer troligtvis mest från mamma Hollie, som är känd som en riktig väktare och polis. Elton är också väldigt lik sin halvmoster (?) Bailey med sammetspäls, färg och teckning. De båda är sin tur väldigt lika sin morfar respektive pappa; Lian (Mac Bells Karat Black Streak). Jag tror också att Elton har fått mycket av det mjuka kära följsamma sättet från sin pappa Spader (Adagio Olive Drab).

Otis är väldigt lik Ozzy och Zack (sina brorsor). De är verkligen lika bollgalna, och har samma rörelsemönster. Till utseendet är han dock mer lik Zack.

Vi var så extra glada att få träffa farmor/mormor Jessa i Kalmar på den här rundan och det är ju ingen tvekan om att Otis brås på henne i mycket. Det är många saker som Helena har berättat som Otis är väldigt lik i sättet; bäddningsritual med hur många varvs tramp som helst innan han dunsar ner, trasjakt-lusten, hatar att bli blöt om tassarna, hatar när det regnar och blåser och så klart vinthundsvärdigheten och integriteten. Det här är ganska typiska whippet-egenskaper och det är roligt att se när de är så tydliga hos olika individer.

Dagens hundrunda i sammanfattning; 100% whippetkul, grått och ganska kallt väder, sträcka från basketplanerna ner vid bryggan östra sidan runt Lillviken, vid fiskebodarna och vidare på elljusspåret, via Stensöbadet och tillbaka över campingen och cykelbron och åter till parkeringen vid Långviken, vilket blev ca 2,5 km .