Otis är som en klocka och han vet exakt när det är dags för dagens inrutade rutiner. Det mest påfallande har varit nu när klockan är cirka 17:30 då kommer han först och tittar på mig och om jag inte fattar då gör han mycket distinkt hopp mot mig. Inte puttande utan mer att han ställer sig lite krafsande på bakbenen. Han kan gärna ”klia” /”klora” mig på ryggen. Tydligare kan det ju inte bli att det är middag.
Eltons senaste egenhet är att gå och ställa sig vid dörren, men inte för att gå ut och kissa utan för att gå ut och ta sig en isbit. Och då springer han bara snabbt ut och snabbt in med isbiten. Den ska han sen ligga och gnaga på under fåtöljen på mattan. Där vill han alltid ligga när han inte vill att Otis ska knycka hans grejer, som ben och sånt.
Otis och Elton har blivit väldigt synkade på sista tiden. Det är mycket som sker samtidigt och på samma ställe. De nosar, sover, springer, busar, kollar och är knasiga i synk. Kolla bara på de här bilderna.
Hundrundan 