Alltså det är inte helt lätt att gå med Elton alla gånger. När vi tar vår vardagsrunda så vill Otis väldigt gärna komma ganska snabbt framåt mot tex hundrasthagen. Elton tar det väldigt mycket mer piano. Han har ett antal sköna ställen där han bara vill va. Där bara lägger han sig i godan ro och luktar runt. Om han har tid att titta på oss så ser det ut som att han tänker som tjuren Ferdinand: ”Jag trivs bättre här – där jag kan lukta på blommorna”.
Det kan funka att locka honom med sig med en gobit, eller bara vänta, eller att bara gå. Då brukar han komma lufsande. Gissa om Otis och jag tycker att det är lite segt med sådana rundor? Han är ju ändå för söt och han är ju bara en liten plutt fortfarande, så vi jobbar med tålamodet.
Hundrundan 