När hundarna och vi väljer och väljer samma, så går vi bort mot Kalmarsundsparken mot hundrastgårdarna. Det känns som att hundarna har en stor förväntan varje gång vi går åt det hållet. Sista biten är överdrivet intressant och det liknar mest en dragkamp att komma fram.
Idag inträffade dock en annorlunda grej. Väl framme vid hundparken gick precis en annan valp in före oss och när vi träffades igår fick de inte leka tillsammans eller hälsa. Jag gick därför bara in i lilla slussen för att sätta upp Helenas affisch om Ölands hundfrisör och försökte där att inte bry mig så mycket om den skällande valpen som trots allt var så nyfiken på oss. Otis och Elton hade hur gärna som helst snurrat in till den men nu bestämde jag att vi bara skulle ignorera och gå därifrån direkt. Och oj vilken vändning i hundarnas aktivitet – från galna hoppgurkor till lugna nos-fokusar. Vi gick mot långviken och ut på udden och ”reklaimade” udden för hösten för nu är det ju okej för hundar att vara på Kalmars badplatser igen.
Det är så vackert och skönt att strosa ut på bryggorna och titta på blåstång och höst-klart vatten. Nosa, nosa och ta det allmänt lugnt. Det är jättefin blåstång på många platser nu och det är så skönt att se att havet verkar må bättre. Otis och Elton har ju liksom blåstångs-färg, så det är roligt att försöka fota dem tillsammans med tången.
På hemvägen tränade vi att gå ordentligt på vänster sida tillsammans. Det är en utmaning att komma bort från vindrutetorkar-promenerandet, men det vore ju kanon att kunna gå så med dem när vi måste ta dem båda själv. På ramperna i Långviken gick det smidigt att träna dirigeringen höger och vänster ända till Elton hittade en fantastisk fläck som han ville ligga och gona in sig i. Oj vad han njöt av att rulla sig. Det är så hundigt och det var nog bara en ”sådär-äcklig” fläck så han fick hålla på.
Det var den perfekta morgonpromenaden.
Hundrundan 